Rasbeskrivning

Allmänt
Juzjnorusskaja Ovcharka FCI 326 Namnet på denna för Sverige mycket ovanliga ras är flera: Sydrysk Ovcharka, Youzhak, och SRO. Den Sydryska Ovcharkan är en av de tre ovcharka sorterna från Ryssland och den härstammar från Crimea området i nuvarande Ukraina. Rasen tillhör grupp 1.

Historia
Det finns många historier om rasens ursprung och vilka raser som ligger till grund, men att det är en ras skapad av människan för ett visst syfte råder det ingen tvekan om. I slutet av 1700-talet växte antalet får i Ryssland och behovet av stora självständiga hundar som kunde skydda mot vargar och tjuvar ökade.
Den tjocka vita pälsen fick hundarna att smälta in i fårhjorden och skyddade mot såväl kyla som starkt solsken. Egenskapen att valla var inte lika viktig längre, utan man behövde en vakthund som kunde agera på egen hand. Man blandade fårhundarna med Borzoi och Komondor, och fick därmed en välpälsad och snabb hund som passade för de syften man hade.I början av 1800-talet var rasen utspridd över hela Ryssland, speciellt i området Askania-Nova där det fanns tusentals av dem. Rasens popularitet ökade under 1800-talet och kulmen nåddes på 1870-talet innan rasen minskade i antal.
Antalet får sjönk liksom antalet vargar och man inriktade sig mer på att odla olika grödor på markerna. På världsutställningen 1900 i Paris visades rasen upp i Ryska paviljongen som ”The Pearl of Russia”.

De goda tiderna varade dock inte längre än så. Nu började en dyster tid för den Sydryska Ovcharkan, under Ryska revolutionen förstördes de områden där hunden haft sin naturliga plats i människans tjänst. Stölder av hundar samt det faktum att hundarna försvarade sina ägor gjorde att många sköts! Priset på skinnet var högt och det rörde sig om många tusen hundar som avlivades.

1923 insåg man att det inte fanns många hundar kvar och man började återskapandet av rasen med ett mycket litet antal hundar. En grupp entusiaster tog hjälp av militära kennlar i sitt arbete och rasen började återigen växa och spridas i Ryssland. 1930-talets hundar var måhända små med ett felaktigt temperament, men visades på utställningar även utanför Ryssland, t ex i Tyskland.

Sedan kom andra världskriget… Ryska armén använde sig av hundarna som vaktade flygplatser och andra militära skyddsobjekt och många avled i denna tjänst.
Efter kriget fanns det endast 12 hundar kvar som motsvarade ras standarden. Man blandade in hundar av liknande typ och har även använt Komondoren vid ett par tillfällen i avelsarbetet.

1990-talet innebar nya nedgångar mycket på grund av läget i forna Sovjetunionen, med en försämrad ekonomi samt ett ökat intresse för raser från andra länder. Många hade helt enkelt inte råd med mat och medicin till hundarna, medan de rika skulle ha hundar från andra länder. 1980 kunde man se de första hundarna i de europeiska länderna med Polen som första land.

Karaktär och uppförande
Självständig, intelligent och modig är några av de ord som beskriver denna arbetande hund. Det krävs erfarenhet för att ta sig an denna ras som kan vara mycket aggressiv när den befinner sig på sitt eget område. Väl utanför, på utställningar med mera, är det inga problem om hunden har fått den rätta socialiseringen och uppfostran. SRO är intelligenta hundar som inte hade överlevt sitt självständiga jobb utan sin intelligens. De har starka alfa tendenser och kräver en ägare som kan handskas med det ”problemet”, annars tar hunden mycket snabbt över bestämmandet. Detta kan man se redan hos mycket unga hundar. Man kan också notera att de lär sig saker mycket snabbt, både bra och dåliga…!En SRO är oerhört snabb och spännstig och vissa individer kan hoppa över ett 2 meters staket när den vaktar sitt territorium. Rasen kan hälsa på en människa i ägarens sällskap utanför reviret och visa upp ett mycket vänskapligt beteende, för att 5 min senare när personen beger sig in på reviret, visa upp ett aggressivt beteende.
Hunden måste tidigt lära sig vem som har befälet. Man får alltså som med många av dessa raser skilja på hemma och borta, samt göra klart för de besökare man får vad som gäller.

Den Sydryska Ovcharkan är en avslappnad och lugn hund när den inte behöver vakta. Man ser självklart stor skillnad på de hundar som finns i Ryssland och de som finns i andra länder. Den ryska filosofin bygger på att ingen annan än ägaren ska kunna ta i hunden och det tankesättet gäller än idag. Man kan ju tycka att det skulle vara ett problem vid utställningar, men det sättet att tänka finns också till viss del hos de ryska domarna. Okontrollerad aggression får inte förekomma men en sån sak som att visa tänderna på hunden sköts oftast av ägaren.
Uppfödare utanför Ryssland har lagt ner mycket jobb på att avla på hundar med låg aggressions nivå, och tiden man lägger ner på socialisering är mycket viktig för vilken hund man får, och detta har de flesta anammat. En vakthund som inte vaktar är felaktig enligt standarden, men det är klart att det skall vara på rätt plats och vid rätt tillfälle.

Den Sydryska Ovcharkan är enkel på det sättet att den delar in världen i 2 delar, min familj och inte min familj. Den är oerhört lojal mot de sina och man vet från den dagen man skaffar en att ingen kan passera in i hemmet utan att det får konsekvenser. Vaktinstinkterna går inte att träna bort, men man kan med träning få en balanserad och kontrollerbar hund. Rasen är relativt lätt tränad trots sin självständighet är den mån om att vara sin ägare till lags. En Sydrysk Ovcharka som inte får en stor dos av mänsklig närhet varje dag mår inte alls bra. Man ser stor skillnad på de tre Ovcharka sorterna, då den Sydryska Ovcharkan visar upp ett mycket större behov.

Den är inte en hund man sätter i en hundgård, utan den måste få ha en aktiv roll i familjen. En vuxen SRO har oerhört svårt för att byta ägare, vilket ställer stora krav på den som skaffar en sådan här hund. Omplasseringar är svåra genomföra!

”SRO is one of the most dangerous dogs. Speaking of South Russian character, first of all, his explosive temperament should be mentioned. Long bushy coat make an impression of heaviness and bulkiness (the same mistaken conclusion do the visitors of zoo, when they are supervise of the polar bear). But in reality SRO is lightning- like as in the decision, so in the move. Blood of borzoi, which runs in the veins makes this dog the quickest of all heavily built watch breed”
J.Micho, V. Belenkiy

Skötsel
Som många raser behöver även denna mycket motion. En lös springande SRO är mycket snabb och det är en fantastisk upplevelse att se dem springa.
Pälsen kräver, när väl vuxen pälsen kommit, inte mycket skötsel. En halvtimme i veckan och ibland en timme räcker i regel. Problemet är valp pälsen som stundtals kan vara riktigt besvärlig. När hunden byter päls vid ca ett års ålder, krävs 1 tim per dag i 4-6 veckor.
Variationer kan förekomma, men vill man undvika att behöva klippa bort all päls, så är det bara att kamma och kamma…
En stålkam fungerar bäst, men ibland kan man behöva en pälsrivare. Färgen på hundarna är oftast vit, men inslag av grått och svart förekommer. Många hundar föds gråa men blir allt vitare med tiden. Det är inte förrän efter tredje vintern som rasen har uppnått sin ”färdiga” vuxenpäls med den rätta längden och kvaliteten.En hunds beteende blir ju oftast ett resultat av en människas påverkan.