Rasbeskrivning

Allmänt
Kavkazskaja Ovtjarka kommer ursprungligen från f d Sovjetunionen, närmare bestämt bergskedjan Kaukaserna, som ligger mellan Kaspiska sjön och Svarta havet.
Hundarna har varit bybornas försäkring mot angrepp, både från vilda djur och oönskade främlingar.
Den har anpassat sig väl både psykiskt och fysiskt till det karga klimatet och är mycket anspråkslös.
Rasen är mycket misstänksam och avvaktande mot främlingar, men väldigt snäll och följsam mot sin familj. För dem är världen uppdelad i sin flock och det som inte tillhör flocken. När den försvarar sin flock är det inga oangenäma motgångar och erfarenheter som kan stoppa den från att slåss för sin flock. Detta gäller även vid slagsmål hundarna sinsemellan.
De är självständiga, hårdhudade, självmedvetna och vet mycket väl att de kan sitt arbete. Lyda order är inte så viktigt för dessa hundar och att fostra denna ras med våld gör man INTE! Ordspråket våld föder våld stämmer bra med denna hundras.
Temperamentet är väl det som rasen främst gör sig berömd för. Den är fortfarande mycket ursprunglig i sina reaktioner!
Rasen har använts av militären i det forna Sovjet till såväl bevakning av byggnader som skydd av personer. I slutet av 60-talet introducerades hunden i Östtyskland, där den användes som gränspatrullhund, bland annat längs Berlinmuren. När muren revs 1989 upplöstes hundenheten och tusentals hundar fick nya ägare i Tyskland.

Leva med rasen
Att hundarna trivs bäst ute och att de är duktiga vakthundar råder det ingen tvekan om, och med rätt handlag blir de sociala och trevliga hundar. Veterinärbesök, utflykter på stan, utställningar mm är vanligtvis inga problem men man får vara beredd på att de skäller ut postbilen, sotaren och allehanda besökare.
Vid ett första möte med en besökare på gården är det viktigt att hundarna får hälsa och undersöka vederbörande i sin egen takt, i mitt sällskap. När de märker att det inte existerar något omedelbart hot blir de lugna och närmast likgiltiga, men vaksamheten minskar inte, vilket också visar sig på promenaderna.
Hundarna är för det mesta lugna i koppel och går mest och nosar i dikena, de gillar att gräva och bita och de tycker även om att gå omkring och bära saker i munnen.
Men kommer det en bil som låter konstigt eller som kör för sakta förbi, känner de lukten av en räv eller skymtar de människor längre fram så blir de omedelbart på sin vakt. Detta resulterar oftast i att de sätter sig ner för att försöka komma underfund med om en fara hotar och att flytta dem innan de funderat klart är nästan omöjligt. Att fatta egna beslut, envishet och en otrolig förmåga att hålla koll på omgivningen är utmärkande för den här rasen.